Sävforsens Giggli

Tilliten försvinner därför att löften bryts. Pengarna räcker inte till mat därför att drogen/alkoholen kommer först.
Att känna sig ensam i mängden är att känna sig utanför.
– Ingen har det som vi.
Det är uteslutet att be om hjälp, för då förråder man föräldrarna och vi barn är lojala in i döden.
Jag känner oro för hur det skall se ut hemma efter skoldagen
– är det bråk
– är huset fullt av dryckeskompisar
– vågar man ta hem en kompis, eller kommer den att skvallra
– måste man leta flaskor eller är det kanske ingen hemma?
Hoppas inte grannarna hörde bråket igår och hoppas inte mamma blivit slagen idag.

Jag skall aldrig bli som dem. Snart rymmer jag hemifrån men vart ska jag ta vägen...
– Nää, jag kan inte lämna lillebror ensam med dem. Jag måste ju rädda honom. Jag måste ha koll på allt, jag måste hjälpa till. Måste, måste.

Om jag blir duktigare kanske dom inte skulle dricka så mycket...
Bara jag kunde sitta still i skolan, skulle betygen bli bättre och pappa skulle ge mig beröm och SE mig!
Är det MITT fel att det ser ut som det gör? Vilken "tur" för min familj att andra vuxna inte bryr sig om oss barn så mycket! Då skulle någon komma och ta bort oss.

Det pratas om att det är "barnens tur nu" men som tur är händer ingenting mera, för då skulle någon komma och ta mig och lillebror från vår familj. Det är jag rädd för.
Mina barn skall inte ha det så här. De ska vara trygga.

---